Riden av maran..igen

Jag brukar inte ha problem med mardrömmar, men nu har jag drömt mardrömmar varje dag i en vecka. Verkar skumt. Får köpa lavendelolja så jag kanske kan sova gott. Undrar om de har det på hälsokosten? Måste ju ändå till apoteket igen.

Och jag kan inte sova som folk, det kliar!

Förlovad är underbart

Jag satt och lyssnade på lite musik såhär på morgonkvisten. 'In the navy' bland annat, och filmmusiken till 'An officer and a gentleman'. Och jag kände att jag saknar min officer mer och mer. Jag vill se honom komma hem i sin arbetsuniform för att slänga armarna runt mig. Eller se honom snofsa till sig med C1an eller mässdräkten. Och kunna räcka honom skärmmössan och pussa honom på pannan innan han beger sig. Kunna möta honom efter jobbet. Eller att han kastar upp mig i famnen och kysser mig! Jag gillar hans jobb. Men det har också placerat honom i Karlskrona, så jag får inte njuta av fördelarna med hans jobb.

Men jag tycker ju att han är det vackraste som finns. Och han sliter hårt för att kunna åka till mig på helgen! Han är helt enkelt bäst!

Ja! Ja, klart jag vill!

"Jag tror den här platsen betyder lika mycket för dig som för mig, för ett år sen träffades vi här. Och jag visste då att jag ville vara med dig, för alltid. Diana, vill du gifta dig med mig?"

Något sådant löd Davids ord i lördags. Jag svarade ja, tårarna sprutade åt så många håll och kanter samtidigt, att ögonen hotade att sköljas med vågen.

Så det vankas bröllop, 2012.

Jag har en väldigt bra dag, lite övningskörning, åt lite glass när telefonen ringde. Provet var klart, jag har svamp..igen. Allting blev svart. Lätt blackout. Lyssnade nog egentligen inte på vad barnmorskan sa. Inga läkartider förrän i juni, ringa den andra läkaren. Vill inte. Vill någon annanstans. Han hade stängt idag för övrigt. Ringde till samma ställe som David går. De hade fyllt telekön. Kan alltså tidigast ringa och få tag i en läkare i morgon. När jag får träffa en vet jag inte. Jag blir illamående. Jag orkar inte med det här längre! Varför i helvete gör ingen något?

Jag är lycklig, din jävel! Hör du det?

Jag är arg. Jag är arg för att samhället har satt mig i skiten. För att det är en sådan skev samhällsbild!

Satt idag på ett infomöte om en djupgående jobbsökarkurs. En kurs där man ska hitta sig själv osv. Jag satt där med 4 andra ungdomar. 2 av dem från min gamla skola. Vi hälsade inte. Vi fick en bred information om att det skulle vara en trygg plats för oss som 'hamnat snett'. Det skulle vara 2 kursledare, 4 socialkonsulter och det skulle samtalas, göras grejer i grupp och åka på studiebesök. Med målet att ha hittat jobb/praktik om några veckor.

Fine, jag sitter här med 4 personer som känns som att de inte ens vet varför man skulle gå skolan eller få godkänt i ämnen osv. Jag är inte en av dem. Anyhow, fick en annan socialkonsult än den jag hade när jag var där sist på möte. Och jösses vad jag ville möblera om hennes ansikte. Jag förklarade att jag ska springa till läkare/kuratorer osv på dagtid de närmsta veckorna. Hon ville veta vad, varför, hur, när osv. Fruktansvärt integritetskränkande! Det är väl för fan mitt privatliv?

Jag delgav mina tankar kring hur jag tänkte. Och plötsligt var jag en av dem. Jag är lika mycket som andra som har inlärningssvårigheter osv. Jag blev placerad i ett fack. Jag är arg för att jag har placerats i ett fack. De har dömt mig utan att känna mig. Jag är högpresterande, och har alltid varit så!

Jag fattade ett beslut, jag ville inte gå dit. Jag ville veta mina rättigheter/skyldigheter. Eftersom detta inte har förklarats bra för mig så skiter jag i det.

Jag ska vara med David, hela sommaren om jag inte får sommarjobb, jag skiter i en praktik osv!

För en sak ska den där socialtanten ha klart för sig, man kan inte köpa lycka för pengarna, det är abstrakt och man förtjänar det.

Min barnmorska sa igår att hon tyckte att jag verkar rulla i rätt riktning med allt. Och det gjorde mig varm inombords, hon bryr sig! Hon tog tid att lyssna på saker som inte var hennes jobb! Varför? Jo, för att man bygger en relation kring saker som är personliga. För att man ska känna sig trygg.

Och Fru socialtant ska veta att jag är fruktansvärt lycklig! Jag har allt jag kan önska mig! Jag har David som ger mig omåttligt med kärlek oavsett om han är hemma eller inte. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en varm säng, rena hela kläder och jag har fina vänner!

Barnmorskan, som är världens bästa just nu, frågade vad jag önskade mest av allt. Om jag fick önska mig precis vad som helst. Då var det att bli frisk. Att komma ur mitt moment 22. Hon ställde frågan säkert 3 ggr för att hon trodde att jag skulle säga något annat. Men jag önskar mig bara en sak, att bli av med mitt frikort på sjukhusen och nästa gång behöva besöka SöS är för att svänga in till förlossningen!

Jag är lycklig, och Fru socialtant skulle bara våga förstöra den lyckan. För då j*vlar blir det krig!

Var det jag som föreslog
Att ses före lördagen
Att ses på fredagen efter en jobbig vecka
Och låta dig följa med mig hem till mig, mitt rum

För att väldigt länge ligga och kyssas i min säng
Jag har många gånger sagt
Att det här är nog det smartaste jag gjort

Och du lät mig flytta in
Fastän jag tyckte det gick fort
Hur många gånger har jag inte sagt
Att det här är nog det smartaste jag gjort

Det kanske låter underligt
Men jag tycker det är stort
Att många gånger har jag i efterhand sagt att det här är det smartaste jag gjort!

Trampa i klaveret

Ja, ibland gott folk, gör man saker som man inte riktigt tänkt igenom. Och ibland kommer de och biter en i svansen efter ett tag.

Egentligen gjorde det inte så ont. Det som gjorde ont var att det känns som att jag och David har missat att kommunicera om viktiga saker. Det känns som att vi båda bär ansvaret för det. Men jag trampade i klaveret, så jag har jättedåligt samvete.

Nåväl, wake up-call för att göra något åt det. Och nog hittade vi en väg där ifrån också. Om det bara inte vore så förbannat långt kvar till fredag ändå!

Jag ska ju på roadtrip då!

It's just another manic monday

Jaha! V.16 tydligen. Känns lite avslaget, på något märkligt sätt. Känns som att efter HP så vart det världens antiklimax. Trots att jag har saker att göra hela denna vecka så undrar jag ändå vad f-n jag ska göra? Känns skumt. Har nått behov av att liva upp min vardag, så jag har hittat på en till grej till fredagen för att överraska David. Han blir nog inte så överraskad då eftersom jag måste berätta för honom idag så jag kan ändra planerna om det måste. Så jag ska nog ringa honom innan körlektionen (då han nog växlat förare i bilen.

Jag har varit vaken sen 0545. Funderar mest på frukost och dusch nu. Men på nått sätt tog helgen krafterna ur mig.

Släktträff ska inte ske för ofta känner jag. Och nästa gång har jag inget med den att göra. Känns väl bättre så antar jag.

På fredag är det 1 år sedan promenaden, 1 årsdagen på lördag, och söndag är det ett år sedan första gången jag följde David till Arlanda Express!

Lång tid

Igår var det den 14 april. För ett år sedan på det datumet satt jag, Jenny, Hanna och Alina på ett café i G:a stan och fikade. Te, caffe latte, abnormt stor kokosboll och abnormt stor snoddas. Att jag minns vilket datum det var beror enbart på att en bekant födde sin yngsta dotter den dagen.

Jag minns också att jag hade träffat David 2 ggr. En gång på Rudan och en gång när Henrik flyttade. Jag fick nått sött sms hit och dit den dagen. Men det är enda dagen jag minns datum på. Förutom att helgen efter tillbringades med en promenad på fredagen, hem till mig för att se film, somnade i varandras armar, vaknade upp och det var klart. Vi var tillsammans. Lördagen tillbringades hos hans föräldrar, ätandes lax, romsås och potatis på verandan. Det var väldig väldigt underbart!

Jag tänkte just på, om jag inte hade hjälpt Henrik att flytta, om jag lyssnat på att ,min kropp inte mådde bra, att tillbringa dagen med främlingar, och att om jag fortfarande varit sur och grinig över en incident tidigare så hade det här nog aldrig hänt!

Lite tack ska Henrik ha!

Snilleblixtar

Klockan är 0825 i skrivande stund. Det är onsdag, sängen är tom, om man bortser från mig och ett mjukisdjur i form av en Zebra som ligger på Davids plats. Igår fick jag en snilleblixt. Eller egentligen i helgen men jag har bäddat för snilleblixten nu. Kan inte riktigt berätta vad det är, mer än att det är en present till David på ettårsdagen! Jag känner mig så satans smart. Listig och lurig i ett!

Ambitioner. Ja, jag har dem. Många ambitioner och drömmar. Men jag har ingen motivation. Var är den? Olikt mig att ha drömmar och ambitioner och sedan inte rusa med hornen först för att förverkliga dem. Tror motivationen dog när jag sökt jobb sen oktober. Och inte kan jobba med det jag verkligen ville. Idag känner jag inte att jag vill ens jobba i restaurang om det är en restaurang som jag klarar av att jobba i. Det är för knäckande. Kom och tänka på det här med mina ambitioner efter att ha haft låten Ambitions med Donkey boy på hjärnan i en vecka.

I feel numb in my brain again!

Snart är ansökningen till högskola/universitet stängd. Jag har sökt massa beteendevetenskapliga program, och en kurs. Nått måste jag komma in på. Socionom vill jag in på helst! Gärna nyss. Vill inte skynda, vill ha en sommar med David först. Men jag vill veta vad jag ska göra i höst. Jag vill veta att jag har en plan. Kommer jag in på socionomprogrammet har jag en plan i 3 år. Egentligen 4 då jag måste 'praktisera' i ett år för att kunna titulera mig socionom. Och om jag bara kommer in så rätar alla mina problem upp sig! En sysselsättning, litet tillskott i ekonomin, ingår i ett sammanhang, träffar människor, får en roll i samhället som studerande och jag har ett mål! Jag är religiös just nu. Tror jag behöver avlägga en bön eller nått! Jag blir nämligen knäpp om jag inte kommer in.

Ambitioner finns men rädslan, osäkerheten och omotivationen tar överhanden.


Känner att det här blogginlägget påminner väldigt mycket om en väns inlägg. Han bor i Kalmar, vi ses aldrig, men nånstans känner jag att vi landat i samma sörja, igen!

Mycket oss igen

David har varit ovanligt mycket hemma de här senaste veckorna. 3 korta arbetsveckor veckor i rad blir det när denna är slut. Har just följt honom till tåget. Han börjar jobba i morgon bitti och kommer hem torsdag kväll. Han jobbar på fredag med, men då i Stockholm.

Den här helgen bjöd på en hel lördag med högskoleprov. Såg trevliga och mindre trevliga personer där. Tror det gick bättre än sist jag skrev. David har köpt en sjukt snygg klänning åt mig, och jag köpte ett par skor. Det är jag och Jackie Kennedy, vi spelar i samma liga enligt David! Det var sött. First lady i hans ögon!

Jag pular med att ta körkort. Ska gå riskettan i veckan. Och köpa lite körlektioner.

Påsken är förbi

Nu är allt som vanligt igen. I torsdags var det skärtorsdagsmässa med kören, men jag var tvungen att åka hem för att en av tjejerna hade duschat i parfym så jag kunde inte andas. Gick och mötte David och kramades med honom istället. Jag har aldrig firat påsk. Eller jo, när jag var liten, fram till jag var 8, typ. Då var det stor påskfest hos farmor. Men det var det enda. Mamma har aldrig firat. Så att det kom glad påsk-kort, att vi har fjädrar i ris och ätit påskmiddag 2 ggr är lite nytt.

Det var lite jobbigt innan påsk, eller väldigt jobbigt. Mycket på Davids jobb, och väldigt lite oss. Men efter påsken känns det bättre. Jag fick ligga kvar i sängen på morgonen med huvudet på hans bröstkorg, eller somna på hans arm.

Igår när vi hade lämnat bilen och stod och frös så kändes allt helt underbart igen. Inte för att det brukar kännas dåligt, men det kändes okej att han skulle åka. Det är bara 4 dagar tills han kommer. Känns på något sätt lite lättare. Och visst är det väl snart vår ettårsdag? =)