Påsken är förbi

Nu är allt som vanligt igen. I torsdags var det skärtorsdagsmässa med kören, men jag var tvungen att åka hem för att en av tjejerna hade duschat i parfym så jag kunde inte andas. Gick och mötte David och kramades med honom istället. Jag har aldrig firat påsk. Eller jo, när jag var liten, fram till jag var 8, typ. Då var det stor påskfest hos farmor. Men det var det enda. Mamma har aldrig firat. Så att det kom glad påsk-kort, att vi har fjädrar i ris och ätit påskmiddag 2 ggr är lite nytt.

Det var lite jobbigt innan påsk, eller väldigt jobbigt. Mycket på Davids jobb, och väldigt lite oss. Men efter påsken känns det bättre. Jag fick ligga kvar i sängen på morgonen med huvudet på hans bröstkorg, eller somna på hans arm.

Igår när vi hade lämnat bilen och stod och frös så kändes allt helt underbart igen. Inte för att det brukar kännas dåligt, men det kändes okej att han skulle åka. Det är bara 4 dagar tills han kommer. Känns på något sätt lite lättare. Och visst är det väl snart vår ettårsdag? =)