Jag är lycklig, din jävel! Hör du det?

Jag är arg. Jag är arg för att samhället har satt mig i skiten. För att det är en sådan skev samhällsbild!

Satt idag på ett infomöte om en djupgående jobbsökarkurs. En kurs där man ska hitta sig själv osv. Jag satt där med 4 andra ungdomar. 2 av dem från min gamla skola. Vi hälsade inte. Vi fick en bred information om att det skulle vara en trygg plats för oss som 'hamnat snett'. Det skulle vara 2 kursledare, 4 socialkonsulter och det skulle samtalas, göras grejer i grupp och åka på studiebesök. Med målet att ha hittat jobb/praktik om några veckor.

Fine, jag sitter här med 4 personer som känns som att de inte ens vet varför man skulle gå skolan eller få godkänt i ämnen osv. Jag är inte en av dem. Anyhow, fick en annan socialkonsult än den jag hade när jag var där sist på möte. Och jösses vad jag ville möblera om hennes ansikte. Jag förklarade att jag ska springa till läkare/kuratorer osv på dagtid de närmsta veckorna. Hon ville veta vad, varför, hur, när osv. Fruktansvärt integritetskränkande! Det är väl för fan mitt privatliv?

Jag delgav mina tankar kring hur jag tänkte. Och plötsligt var jag en av dem. Jag är lika mycket som andra som har inlärningssvårigheter osv. Jag blev placerad i ett fack. Jag är arg för att jag har placerats i ett fack. De har dömt mig utan att känna mig. Jag är högpresterande, och har alltid varit så!

Jag fattade ett beslut, jag ville inte gå dit. Jag ville veta mina rättigheter/skyldigheter. Eftersom detta inte har förklarats bra för mig så skiter jag i det.

Jag ska vara med David, hela sommaren om jag inte får sommarjobb, jag skiter i en praktik osv!

För en sak ska den där socialtanten ha klart för sig, man kan inte köpa lycka för pengarna, det är abstrakt och man förtjänar det.

Min barnmorska sa igår att hon tyckte att jag verkar rulla i rätt riktning med allt. Och det gjorde mig varm inombords, hon bryr sig! Hon tog tid att lyssna på saker som inte var hennes jobb! Varför? Jo, för att man bygger en relation kring saker som är personliga. För att man ska känna sig trygg.

Och Fru socialtant ska veta att jag är fruktansvärt lycklig! Jag har allt jag kan önska mig! Jag har David som ger mig omåttligt med kärlek oavsett om han är hemma eller inte. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en varm säng, rena hela kläder och jag har fina vänner!

Barnmorskan, som är världens bästa just nu, frågade vad jag önskade mest av allt. Om jag fick önska mig precis vad som helst. Då var det att bli frisk. Att komma ur mitt moment 22. Hon ställde frågan säkert 3 ggr för att hon trodde att jag skulle säga något annat. Men jag önskar mig bara en sak, att bli av med mitt frikort på sjukhusen och nästa gång behöva besöka SöS är för att svänga in till förlossningen!

Jag är lycklig, och Fru socialtant skulle bara våga förstöra den lyckan. För då j*vlar blir det krig!