Snilleblixtar

Klockan är 0825 i skrivande stund. Det är onsdag, sängen är tom, om man bortser från mig och ett mjukisdjur i form av en Zebra som ligger på Davids plats. Igår fick jag en snilleblixt. Eller egentligen i helgen men jag har bäddat för snilleblixten nu. Kan inte riktigt berätta vad det är, mer än att det är en present till David på ettårsdagen! Jag känner mig så satans smart. Listig och lurig i ett!

Ambitioner. Ja, jag har dem. Många ambitioner och drömmar. Men jag har ingen motivation. Var är den? Olikt mig att ha drömmar och ambitioner och sedan inte rusa med hornen först för att förverkliga dem. Tror motivationen dog när jag sökt jobb sen oktober. Och inte kan jobba med det jag verkligen ville. Idag känner jag inte att jag vill ens jobba i restaurang om det är en restaurang som jag klarar av att jobba i. Det är för knäckande. Kom och tänka på det här med mina ambitioner efter att ha haft låten Ambitions med Donkey boy på hjärnan i en vecka.

I feel numb in my brain again!

Snart är ansökningen till högskola/universitet stängd. Jag har sökt massa beteendevetenskapliga program, och en kurs. Nått måste jag komma in på. Socionom vill jag in på helst! Gärna nyss. Vill inte skynda, vill ha en sommar med David först. Men jag vill veta vad jag ska göra i höst. Jag vill veta att jag har en plan. Kommer jag in på socionomprogrammet har jag en plan i 3 år. Egentligen 4 då jag måste 'praktisera' i ett år för att kunna titulera mig socionom. Och om jag bara kommer in så rätar alla mina problem upp sig! En sysselsättning, litet tillskott i ekonomin, ingår i ett sammanhang, träffar människor, får en roll i samhället som studerande och jag har ett mål! Jag är religiös just nu. Tror jag behöver avlägga en bön eller nått! Jag blir nämligen knäpp om jag inte kommer in.

Ambitioner finns men rädslan, osäkerheten och omotivationen tar överhanden.


Känner att det här blogginlägget påminner väldigt mycket om en väns inlägg. Han bor i Kalmar, vi ses aldrig, men nånstans känner jag att vi landat i samma sörja, igen!