Ja! Ja, klart jag vill!

"Jag tror den här platsen betyder lika mycket för dig som för mig, för ett år sen träffades vi här. Och jag visste då att jag ville vara med dig, för alltid. Diana, vill du gifta dig med mig?"

Något sådant löd Davids ord i lördags. Jag svarade ja, tårarna sprutade åt så många håll och kanter samtidigt, att ögonen hotade att sköljas med vågen.

Så det vankas bröllop, 2012.

Jag har en väldigt bra dag, lite övningskörning, åt lite glass när telefonen ringde. Provet var klart, jag har svamp..igen. Allting blev svart. Lätt blackout. Lyssnade nog egentligen inte på vad barnmorskan sa. Inga läkartider förrän i juni, ringa den andra läkaren. Vill inte. Vill någon annanstans. Han hade stängt idag för övrigt. Ringde till samma ställe som David går. De hade fyllt telekön. Kan alltså tidigast ringa och få tag i en läkare i morgon. När jag får träffa en vet jag inte. Jag blir illamående. Jag orkar inte med det här längre! Varför i helvete gör ingen något?