Jag har jobbat mån-tor denna vecka. Av någon anledning har jag varit så slutkörd så jag har inte orkat laga mat eller ta tag i någonting här hemma när jag kommit hem. Ingen ork liksom! Vad är detta?
Denna vecka har vart jobbig. Att David åkte i måndags fick mig att gå sönder och samman. PMS kanske? Så hela veckan har varit knivig för det. I går och i morse hade vi båda nog lite 'humörsvängningar'. Han kanske haft mycket på jobbet? Det vart iaf lite friktion han höjde rösten och jag med. Kändes inte alls bra och jag sov illa i natt. För mycket stress, känslor och för lite tid. I morse när jag ringde och sa god morgon så var fortsatte friktionen. Såpass att vi båda hade ont i magen hela dagen. Jag hade skuldkänslor och kände mig dum, men samtiden ledsen för det han sagt. Inte en stor grej egentligen. Men det kändes större med 50 mils avstånd till varandra. Har skickat lite sms och försökt plåstra såren. Det har känts lite bättre, men inte helt bra. Fick tag i honom strax innan 17 idag för att han äntligen ringde. Då brast det och jag grät och snyftade. Allt som vart så jobbigt försvann, klumpen i magen försvann när jag fick höra hans röst och hans små sätta ord. Att vi sa förlåt till varandra. I morgon kommer nog allt kännas ännu bättre när han kommer hem. Massa fina saker i helgen.
Vi ska på dejt på söndag (jag tycker generellt inte om alla hjärtans dag, men vi behövde en dejt för att få veckorna att kännas mindre jobbiga). Vi ska på bio, vad vi ser är obestämt ännu. Spontant åka in och välja på plats kanske? Och vi ska försöka äta någonstans ute där jag kan äta med min mage. Annars blir det nog en mysig middag hemma!
Jag vet att vi fixar att vara ensamma i veckorna. Det är en baggis egentligen. Men ibland blir allt bara asjobbigt och man önskar att måndagen inte kom för att helgen vart påfrestande. Kärlek på distans i en nära relation är inte alltid lätt. Och det är en dans på rosor jämt, men ibland trampar man fel och då sticker taggarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar