Min hjälte

Det här har varit en märklig och mindre rolig helg. David kom hem i torsdags kväll. Det var skönt tycker jag. Så fredagen skulle bestå av en massa fix. Dessvärre bestod natten av att jag inte kunde sova för att jag hade sån migrän och min rygg mördade mig. Vi åkte till naprapaten på förmiddagen. Hon konstaterade att jag hade hög smärttröskel och att jag hade fruktansvärt många sura muskelknutar i ryggen. Vi åkte hem, åkte till AF för att lämna ett papper. Handlade lite på vägen. Bland annat några chokladbitar. Det skulle jag inte gjort. Jag fick en allergisk reaktion. Läget förbättrades inte men vart heller inte sämre efter första medicinen(kortison). Så sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle åka in för observation. De gav mig antihistamin (vanlig allergitablett) och sen skulle de sätta kanyl på mig. De testade höger armveck men pajade ett kärl, sen i höger hand och pajade ett till kärl (blev str knölig blödning), 3 gången gillt i vänster hand så satt den. Fick ligga under observation med syrehaltsmätare och pulsmätare. Fick mer antihistamin och adrenalinspruta i låret för att det gav sig inte. Låg en timme till, sen bedömde de läget som lugnt. Skulle äta mer kortison lördag söndag för att slippa sviterna.

Kl 18 på lördagen tog jag kortison. Vid 22 på kvällen trängde det när jag andades och det var tjockt i halsen. Så vi gav oss ut i det dåliga vädret till sös igen. Kanylen satt denna gång på första försöket, trots att sköterskan slabbade med mitt blod. Jag har blodfobi så det var lätt otrevligt. Fick vänta länge på att få antihistamin denna gång. Det var slut på akuten och de jagade mer på andra avdelningar. Adrenalinspruta igen. Och tillslut fick jag antihistamin. De hade missat skriva saker i min journal och skulle göra det. Dessutom hade jag inte fått reda på att jag även skulle ta antihistamin som undehållsdos också, utan bara när jag reagerar. Så nu måste jag äta kortison varje morgon och antihistamin morgon och kväll i 3 dagar till.

När vi kom hem 0230 körde David fast bilen på underredet och fick skotta länge. Vi kom inte in och stupade i säng förrän 0330. Och då sov vi påväg till kudden.

Hur som helst, han är min hjälte. Han behöll lugnet hela tidien. Han blev lite stressad när andningen inte funkade som den skulle. Men han var lugn i det stora hela. Lugnade mig, och torkade mina tårar. För i lördags var jag jätterädd. Och kanylen gjorde ont, det var jobbigt att ligga där och vänta. Och sköterskorna hade en dlig dag p.g.a en annan strulig patient. Fcik välja mellan att bli inlagd och åka hem eftersom jag har mediciner som de kunde ge mig. Vi åkte hem, för jag tyckte sjukhuset var jobbigt. Jag var livrädd när vi var där, men utan David hade jag varit ännu mer rädd. Han skötte allt jättebra, och tog hand om mig! Min superhjälte!