I nöd och lust

Söndag idag. Vi var på IKEA med Boffe. Ingen promenad/löpning idag. Söndag är vilodag.

Jag och David börjar känna att det närmar sig mer och mer nu. Vi pratade om hur han löser själva ätandet där nere, rent praktiskt, hälsosamt och ekonomiskt. Han kommer ju trots allt bo på hotell. Efter lite tårar från min sida, frustration från oss bägge och en lätt uppgivenhet kom vi ändå fram till att vi inte kan göra något åt att han kommer vara borta på veckorna. Och jag är ändå glad för hans skull att han arbetar med något han tycker är kul, trivs med och där han har bra kollegor.

Det är påfrestande, faktumet att behöva vara utan varandra. Jag tycker det är väldigt jobbigt, och han tycker inte heller att det är lustiga huset över det. Jag kommer nog klara det här på grund av att jag vet att varje vecka blir det fredag, varje vecka är ännu en vecka närmre semestern. Att jag vet att min familj finns när jag/vi behöver det, och hans familj finns när jag/vi behöver det. Och jag har mina vänner att träffa. Jobb att söka, skola att söka.

Jag visste vad han arbetade med när jag flyttade ihop med honom och valde mitt liv med honom. Det är jobbigt många gånger. Men det brukar gå bra för det mesta. Jag valde att leva som sambo med honom, i nöd och lust. Och det är det bästa jag gjort.