Det är ett faktum

*snörvel*
*fräääääs*
*host*
*väs*

Jag är förkyld! Det är ta mig f-n helt otroligt. Alla ggr David åkt bort på övning, eller som nu, ned till Karlskrona efter att ha varit hemma ett tag, så blir jag sjuk. Jag är ALDRIG sjuk när han är hemma, kanske lite ont i halsen som går över på en dag, eller som när jag åkte plingplongtaxi för att mina äggstockar levde rövare. Men jag får aldrig feber/förkylning när han är hemma. Jag är hes, snorar och det tar aldrig slut, ont i hela kroppen, sov uruselt i natt, feber och flumiga feberdrömmar.

Drömde att jag var på en ö där en atombomb eller något ödelagt stället, försökte rädda folk. Ett spädbarn bland annat, som blev bortrövat. Jag hoppade mellan stenarna för att ta mig förbi vattenmassor, där fanns det små keliga tigerhajar (ja, de var keliga som hundar), sen fanns det en jätteaggresiv orm, den var svart och röd. Jag sprang ihop med morbror J som satt och fick tänderna utdragna och sedan opererades de in nya. Jag trampade på en rostig häftklammer. Personen som rövade bort ungen jagade mig och polisen också. Sen vaknade jag.

Jag var helt väck, har ingen feber nu men jag ligger helt utslagen i sängen.

Igår hade jag och David ett långt samtal, med mycket känslor, och massor med förvirring. Jag begriper inte varför alla sådana märkliga samtalsämnen alltid dyker upp när han inte är hemma och man inte kan krama om varandra. Vi beslutade oss i varje fall till att fortsätta prata om det hela när han kommer hem på fredag!

Nu är det i varje fall onsdag! Han är snart hemma! =) Wohoo!^^