Har allt man kan önska sig...

Det här med jantelagen är spännande. Jag är ingen skrytmåns, och har hela mitt liv varit blyg och gärna förminskat mig själv. Men det gör ju ingen lycklig? Eller hur? Möjligtvis andra i ens omgivning med mindervärdeskomplex som ser mitt nedvärderande av mig själv som en chans att stråla.

Men när jag skaffade facebook kände jag att det var lättare att berätta när saker gick bra i mitt liv. Och kunna stå för det, att jag var lycklig. För jag har minst lika mycket rätt att vara lycklig, som någon annan.

Därför känner jag ett behov att ta en funderare på varför jag är lycklig. Vad det är som gör mig lycklig.

- Har en fantastisk man i mitt liv som går genom eld och lågor för mig.
- Nyss köpt större lägenhet, i ett område jag trivs i och längtar tills vi flyttar (om exakt en månad).
- Gått ned från 81,4 kg till 69,1 kg på 8 veckor och känner mig piggare i kroppen än på länge.
- Har välsignats med en mycket charmig brorson på lite drygt 2 månader. Och lyckats lära honom att härma mig när jag lipar.
- Jag har kommit in på högskolan i höst så jag kan ändra yrkesbana här i livet.


Mitt liv har liksom fått väldigt med solsken över sig den sista tiden, bäst att sola sig i glansen så länge den strålar. Och varför ska inte alla andra märka min glädje?