När det förflutna har ett namn

Jag har ett underbart liv, en underbar blivande man och underbara vänner. vad mer kan jag begära? Inte mycket. Igår skulle det drickas öl! Tenta nr 2 var avklarad, så vi skulle dricka tentabärs med klassen. D skjutsade dit mig, kliver ur bilen, mamma ringer. Jag är lyckligt ovetande om att jag ska behöva konfrontera det förflutna. Jag lever ju nu, och för framtiden. Jag blev lite chockad när jag fick syn på mitt förflutna i samma kläder som förr. Vad skulle jag göra? Jag konfronterade mitt förflutna. Jag vet att det är det förflutna, och det kommer inte åt mig där jag är i livet nu. Inte nu, inte någonsin. Så, det är konstaterat, jag har lagt det på hyllan. Men kommer nog ta lite tid innan jag smält det hela.